tisdag 9 januari 2018

Året som gick... eftertanke

Ja, nu har julgranen åkt ut och det är alltid med ett visst vemod. Men den helt enkelt tvärdog. Jodå, den hade fått vatten och förstklassig vård, men gick inte att rädda fram till Tjugondag Knut. Jag har ärvt mammas bok som alltid ligger i jullådan där man skriver några rader om hur julen varit och det viktigaste som hänt under året. Alltid lika kul att läsa och alltid lika kul att skriva. Att sammanfatta sitt år är också något jag tycker om att göra. Ofta tycker ju jag att tiden går så fort, men lika ofta blir jag påmind om att jag gjort och upplevt så mycket.


Det finns några dagar jag minns mest och som jag direkt kommer att tänka på:
När vi överraskade ett födelsedagsbarn, när vi parkerade motorcyklarna i en villaträdgård i polska Sopot där vi skulle bo, när vi flyttade mamma och när vi tog oss ut till Ön i Näkten efter åtskilliga års frånvaro. Faktiskt minns jag också den där dagen när jag plötsligt kom på att vi missat att fira vårt fyrtioåriga liv ihop. Jag kom på det för sent, maken såg frågande ut och sen släppte jag det. Men så här i efterskott grämer jag mig. Vilken fest vi skulle kunnat ha för att fira fyrtio års sällskap med den bästa! Nå, vi får ta förlovningsfyrtioårsjubiléet. Det är åtminstone ett fast datum med bevis ingraverat. Det där med när ett förhållande startar kan vara lite mer svävande. Tröstar jag mig med.,

Jag har inte gjort någon större förändring under året. Möjligen är jag mer medveten om min egen skörhet. Folk går in i väggen kors och tvärs omkring mig och det gör mig vaksam och orolig över vad vi håller på med.

Något jag känt mig stolt över är som alltid våra barn. Jobb och bostäder, utbildningar och alltid trevliga att umgås med. Det känns också så himla skönt att vi fortfarande äter tillsammans med samtal och att ALLA självklart lägger undan sina mobiler under måltiden.

Något nytt jag prövat under året måste väl ändå vara att vi åkte genom polska och östtyska landsorten på mer eller mindre osannolika vägar och att det var mer spännande och minnesvärt än orosamt.

Någon person jag träffat och lärt känna under året är ... ja, det är ju många eftersom jag har en ny klass med trettio glada trettonåringar. Därtill kommer några nya kollegor. Alltid lika spännande.

Det som har gjort mig glad under året är mitt växthus, våra resor, min skrivargrupp som återfötts, bryggan i Näkten och som alltid - våra barn. Som sagt.

Det jag önskar att jag gjort mer av under året är att jag borde ha tagit mig mer tid att skriva och måla. Men på något sätt kommer inspirationen oftast när jag har ont om tid. Kanske är det meningen.

Årets äventyr var hojresan,  som det alltid brukar vara, samt alla andra resor, men just det där med att ta sig fram på två hjul är ohemult kul!

Årets bästa bok är ett flertal. Jag läser ungdomsromaner med eleverna, jag läser deckare i soffhörnet, jag läser romaner som talar till mig genom sitt innehåll och jag läser facklitteratur som svarar på frågor jag har. Därtill kommer den eviga kokboksläsningen... Jag har fler böcker på gång och återkommer till bra boktips snart i denna blogg. (Se där - nu måste jag ju infria detta löfte!)

Det jag önskat och fått är fortfarande vårt hus på Tegelbruksvägen som jag verkligen gillar. Allt är precis som vi ville ha det och lite till. Det finns ännu saker att göra och lite renoveringsbehov finns här och var, men det är hanterbart och bra att se fram emot.

Jag mår bra, har det bra och snart är ljuset åter och asfalten slät och fin!
Hur var ditt år?
/E



tisdag 2 januari 2018

Hejdå 2017 med 24 bildminnen



Ja, det var det året, det. Som alltid sitter man här och funderar på vad som hände eftersom allt bara swishade förbi. Som alltid och som vanligt. Men tittar jag tillbaka ser jag ju att jag har varit med om så mycket. Igen och igen och igen. Jag är innerligt tacksam för mitt liv. För att jag får dela det med min fantastiska familj, släkt och vänner. För att jag har möjlighet att resa och göra roliga saker och för att jag är frisk. Här är året i bilder som inte bara visar vackra vyer. Tjohej.


JANUARI
Överraskningsresan till kungliga huvudstaden för att överraska en unge som fyller jämna år var ett uppiggande inslag i mörk vintertid. Vi bilade glatt ner efter ett par månaders smusslande med hemliga meddelanden till berörda gäster och så plötsligt satt vi där på en bra krog och fick se en minst sagt förvånad yngling kliva in i festligheterna. En höjdpunkt helt klart, detta firande. Och vissa åt blodpudding.... inte ofta man beställer en tallrik blodpudding på krogen. Jojomen. Fint ska det va! 

JANUARI
På hemväg från Stockholm fick vi en oövervinnerlig lust att åka till Stockholm. Redan helgen därpå, det var ju MC-mässa. Sagt och gjort. Biljetter till tåg beställs under tiden vi kör norrut och så packar vi inte upp Stockholmsväskan utan vänder och åker igen fem dagar senare. "För att vi kan..." säger maken ibland. Fnissigt håller jag med denna gång. Och mässan var väl ok. Nu har vi sett den också och gjort några nödvändiga inköp inför kommande irrfärder.


FEBRUARI
NÄR blir det sommar? Jaja, det är bra att det är vinter och går att åka skidor och skotta lite snö och se ljuset sakta återvända och... Men ändå. Vi tar fram grillen. Låtsas lite. Äter grillad korv och tittar på ett genomfruset växthus. Undrar om vi lyckas odla och om vi lyckas åka på semester trots odlingar? 


MARS
Vi tar en tur till Tallinn. Där har inte jag varit och mars brukar betyda slut på oxveckorna som i alla fall jag kallar veckorna efter jul och fram till sportlovet. Det mest bestående minnet av denna tredagarsresa är god mat och dryck. Inte på restaurangen där detta betongsvin poserar utan på en annan där vi direkt hamnar i 1920-talet och får äta gudomlig trerätters för nästan inga pengar alls. Servitris med stärkt förkläde passade upp. Garanterar att vi återvänder vid tillfälle.

APRIL
Nu är det London som gäller. Förra årets 25-åring önskade att få resa till London med familjen, tänka sig. Vi som reser en hel del bokade billigt hotell i trivsamma kvarter för att kunna lägga pengar på annat än sovplats. Något konfunderade över standarden intog vi våra rum. Ja, det funkade, inga löss och rent. That´s it. I övrigt fanns att önska för ungdomarna. Vi gamlingar tycker att sånt är baggisar: "Man ska väl inte va på rummet heller?"

APRIL
Seightseeing natten lång. Ungarna gick åt sitt håll och vi gick åt vårt. Ibland möttes vi och åt middag.

APRIL
Promenad på Frösön. Äntligen vår och en uppmuntrande vägskylt.
  

MAJ
Stockholmsweekend.
Familjen Katt har fullt upp. 

MAJ
Nu ska gamla mor flytta. Känslomässigt jobbigt, men vi arbetar hårt med att få till det med tömning av lägenhet och flytt till servicelägenhet. Allt på en helg. Inte kul men nödvändigt. Tankarna far hit och dit när allt är på plats. Kvar finns en lägenhet att städa och saker att ta vara på. Beslut om vad som ska vara kvar och vad som ska säljas och vad som ska slängas och vad mamma behöver ha omkring sig. Konstigt. Det ska väl hon välja. Ingen annan. Men när det inte går. Vad gör man då? Samtidigt lättnad över att få känna sig trygg. Det har varit ett par mycket tuffa år innan detta. Mamma får med sig sina katter och alla viktiga minnen. Kvar blir dock en del, det är ofrånkomligt. En låda med bilar hittar vi långt in i ett skåp. Mammas egen leksakslåda för besökande barnbarn. 


JUNI
Sommarlov och vila, vila för själen. Packar väskan med det som behövs på semestern. Nu ska vi ut på årets stora äventyr. Vägrutten är inlagd i GPS, kartorna framplockade, motorcyklarna tankade och vi är taggade, minst sagt. För ovanlighetens skull - inte Norge. Vi åker direkt söderut. Siktet inställt på sydvästra Danmark. 


JULI
 Genom ett småkallt Sverige och ett regnigt Danmark kommer vi till solen till slut. Vi kör en vända på stranden med motorcyklarna och förundras över var vi är och vad vi gör.... Här är tyskarnas och danskarnas semesterparadis Sylt mycket nära, men till den ön tar vi oss inte nu. Vi får nöja oss med Römö. Så stor och hårt packad sandstrand att man just tar bilen eller hojen fram till vattenbrynet. 


JULI
Genom Östtyskland efter några dagars paus i Lübeck. Asfalt eller betongblock - whatever. Vi tar oss fram!




JULI
Vi närmar oss polska gränsen. Vi måste äta, blodsockret ska ligga på en stadig nivå. Ont om snabbmatsställen som kan ge oss någon energi så vi kan ta oss in i Polen innan kvällen. Då ser vi i en liten by en skylt som påminner om café så vi går dit. En samlingslokal visar oss att vi hamnat på någon typ av servicehus. Vi förklarar med teckenspråk att vi vill äta något och undrar var man kan göra det. På något vis förstår damen oss och vi lyckas förstå att hon kan sälja lite lunch till oss. Så vi får komma in i köket, peka i grytorna och betala en liten peng. Så då satt vi där och fnissade och åt (hyfsat gott) på ett ...ålderdomshem? Mätta och nöjda plöjde vi vidare längs Östersjön.


JULI
En veckas vila vid polska kusten. God mat och spännande omgivningar. Och överallt tas selfies.



JULI
Växthuset växte snabbt igen till en frodig djungel. Hemkommen från semestern fick vi ta tillbaka ansvaret för gödning av djungeln från våra barn och tacka för lyxen att ha ungar som bor nära och ställer upp. Det blir några sittningar i växthuset, men kylan försenade tomater och gurkor och andra spännande ätligheter. Nåja, blommorna var ju vackra! Och för mig som har ögon känsliga för grönt så är detta ett paradis.



JULI
Sommaren är lång och vi tar en helgtur till Riga. Nu blir jag kär i stan och känner att jag vill återvända.
Det är varmt och härligt, vi ser så mycket vi kan på ett par övernattningar på ett utmärkt hotell och äter och dricker lyxigt, återigen för lite pengar. Våren och sommarne har bjudit på mycket historia och många tankar virvlar runt. Estland, Lettland, Polen och Östtyskland... mycket finns kvar att se och fundera över. 


AUGUSTI
Bryggan ska förankras i sommarparadiset Näkten. Borta bra men hemma bäst. Vi styrker oss med lunch innan vi dränker betongklumparna. Den här sommaren tar vi nya tag kring vårt sommarparadis efter flera års frånvaro, mycket pga ointresse från tonåringar att vistas med föräldrar på plats utan elektricitet, rinnande vatten och i radioskugga. Men nu så....

AUGUSTI
Utsikt från dass. Viktig bild på viktig plats.

AUGUSTI
Ön. Återsedd för första gången på minst femton år. Allt är sig likt och vi njuter i sensommarsol, äter melon, lyssnar på Näkten och känner tjärlukt blandat med sjölukt och tjära. Även hemvändande ungar och såna som finns i närheten njuter av vårt smultronställe.



SEPTEMBER
OK, då, en liiiiten Norgetur. Man bara måste ju avsluta hojsäsongen med något. En dagstur på 70 mil: via Åre och Hell mot s Selbu och Tydal och Funäsdalen och sen hem... Wowh! säger jag bara. Vi rundade Sylarna vägledes och fick en ny favoritrunda att dagsköra på köpet. Nu kommer vi på att vi ska göra om rutten och bo över på hotellet i Stugudalen. Maken vilar i gräset.

SEPTEMBER
Sanslöst stor buffe av efterrätter i Selbu på vägkrogen.

OKTOBER
Stockholm för femte gången detta år. Nu ska vi få se en unge på scenen live. Ett rockband på en pub i en höstig stockholmsnatt. Det blev superbra, det!

NOVEMBER
Lätt rastlös över bristen på ljus målar jag några bilder och försöker fånga en stämning från min barndom. Kanske finner jag den. Gör en skiss i ritboken.


DECEMBER
Julen har delvis passerat, hemvändare far och andra kommer. Mamman bakar mormors krus och i soffan sitter ett par bröder och slappar. Tack livet, för möjligheten att ha en rofylld jul utan måsten och katastrofer. 


Vad tar jag med mig och vad kan jag använda? Och som Maud en gång sa när allt går ont: vad ska jag lära mig av detta? Vad är det jag får nu? Vad är meningen? Den frågan ställer jag mig ofta, för även om jag som vanligt haft ett toppenår med massor av resor, spännande möten och äventyr så finns det naturligtvis sånt som tynger. Jag har valt att fokusera på roliga saker i min blogg och faktiskt uppskatta livet jag har möjlighet att leva. När vi tar för givet - då blir det svårt när det plötligt inte stämmer.

E.


onsdag 15 november 2017

Oktober




Adjö sommar.

Jag är inte särskilt sentimental eftersom jag redan har kartan framme för nästa sommars rundtur med hojen. Bra att det är en hel vinter mellan så man kan spara och planera.

Trädgården snöade över strax efter ovanstående bild och så var det med det.
All min kraft och energi går till skolan, att försöka räcka till, mamma och funderingar kring livet i allmänhet. Återkommer strax. En paj står i ugnen. Älskade matlagning, älskade kök och älskade matgästande familjemedlemmar!
/E

onsdag 6 september 2017

September

För tillfället känner jag mig som överkörd av en vält. Eller nåt. Hösten ramlar alltid över en med nystart på jobbet, mörker och skymning som det ska förhållas till när det gäller planerade utflykter och när det gäller mammas välmående. Vi mår väl alla bäst av ljuset - inte minst jag. Men nu är vi här. Jag kan trots allt gilla nystarten men varför är jag aldrig förberedd?

Världen är orolig och det är alla ungar jag har att göra med också. Vilsenheten har på nåt sätt ökat. Inte så konstigt, det, men gräver man i det blir man så trött. Kanske ska man vara glad som hann få ungar på åttiotalet innan allting började skena. Förhoppningsvis har de hunnit få lite av den andra biten  - den sinnliga. Jag tror det.

Medan jag ligger här i soffan och känner efter hur mörbultad jag känner mig så tänker jag både framåt och bakåt. Framåt - dags att plocka fram höstkollektionen. Det vill säga orangea saker till rummet. Mattor och gardiner och sånt. I somras fick jag flera doftljus i present av avgående nior som var lika snyftiga som jag. Det lyser lite här och var nu, och luktar allt möjligt i en salig blandning. Det hade dom inte räknat med. Mint och ananas, fresh linen och havsbris. Det blir ett besynnerligt hopkok men jag har bestämt mig för att det är höstmysdoft.

Jag tänker också bakåt - resan till Riga, till exempel, som kom till i ren desperation efter att flera saker gått på tok. En saknad redskapsbodsnyckel bidrog direkt till bokade hotellrum och båtbiljett för några dagar i storstan. Det var en fantastisk minisemester och efter det kändes det bra igen. (Ja, vi gjorde helt enkelt inbrott i vår egen bod, för dig som undrar.)

Riga. Det finns mycket att säga. Jag bjuder på lite fina bilder och säger bara lite. Res dit, vettja! Skynda dig medan det går. Som sagt - världen är orolig.



Bloggerskan njuter av sol och minisemester. Hon ser inte så bister ut så nu struntar hon i borttappade nycklar och ser fram emot ny okänd mark att trampa omkring på. 
Här kan man sitta i kvällssol och värme. Lyckostar - det är vi.
Vi sover gott under bildäcket och möts av sol även i Riga. 



Ja just det. Man åker ju för att ÄTA gott och det gör vi varenda dag. Här på Domkyrkotorget.

Frihetsmonumentet

En eftermiddag tog vi oss upp i skybaren på Radisson. Att vi tordes. Hissen utanpå....
Men utsikten var fantastisk.

Här satt vi en dryg timme och planerade kvällen.

Jesu födelsekyrka från ovan, bland annat.

Parken. Den gamla vallgraven.

Mysiga gränder inbjöd till långa och många vandringar.

Mannen på styltorna.

Matbild a la facebook. Sånt som alltid får "lajks"
 före mer allvarsbetonade inlägg om kränkningar, intolerans och rasistiska partier.


Kristi födelsekyrka. Vi gick in en eftermiddag. Det var någon form av mässa i ett hörn. Vi försökte få veta vad det var, men språkförbistringen skapade problem och till sist skickades en man fram till oss som bistert mumlade nåt om "him". Förvirrade gick vi därifrån. Det bestående minet är kvinnorna som stod på bara knän på stengolvet en kvart...

Det finns många sätt att ragga kunder.

Något man måste se är Centralmarknaden, de gamla flyghangarerna som blivit saluhallar. Fem gigantsika hallar fyllda med mat och kläder, för att inte tala om marknaden utanför. Här är lite fisk. Den torkade fisken sorterades snyggt i burkarna och doftade inte så jättemysigt.


Här var det kött i långa rader.

Och här står strumpförsäljerskan utanför centralmarknaden och kränger nylonstrumpor till hugade damer.

En promenad i parken.


På väg in i Gamla stan.
Ett par änglavingar. En butik fylld med änglaprylar, där man uppenbarligen tröttnat på fotograferande turister och skaffat fram en plats att fota på. Ingen annanstans än under vingarna får man stå. 


Svenskporten sen svensktiden. Den enda port som finns bevarad i ringmuren från 1600talet. Bödeln lär ha bott ovanpå.

Medeltida stämning bitvis.

Massor av mysiga restauranger. Tur för oss som har fokus på käk i vått och torrt.


Återkommer!
/E

tisdag 8 augusti 2017

Augusti. Hemma.

Idag åkte jag hemåt en sväng. Det kommer för alltid att vara hemma. Allting jag upplever och ser som jag känner igen betyder nåt viktigt som format mig.

Det går int och förklar för den som int begrip.



/E

söndag 6 augusti 2017

Augusti - rapport från 400-mila på en BMW


Det är augusti. Hjälp, va fort det går! Vad har jag varit med om? Vad har jag fått? Det är svårt att sortera för det är så mycket och vi gör så många saker och jag är så innerligt tacksam över att jag kan. Tacksam över det jag får se och uppleva och tacksam för att jag har de människor jag har omkring mig och de jag möter.

För två dagar sen började jag gå igenom bilderna från sommaren. Det är liksom samma varje år efter en resa eller en större upplevelse: när jag ser bilderna kan jag smälta på riktigt det jag varit med om. Vi gjorde en tur till det som heter kontinenten. När jag var liten var ordet kontinenten lika med en disig strandbild med en parasoll i rött nånting. Travemünde stod det. Kontinenten var en suddig och sliten  affisch på järnvägsstationen i Åre. En affisch som uppmanade till att resa med SJ till Kontinenten. Miljön i en gammal väntsal påverkade mig när jag såg den där affischen och det har etsat sig fast och hängt med till idag. En ekande lokal med lortigt stengolv, skor som skrapade mot golvet av otåligt väntande, lukten av gamla överfyllda askkoppar, damm och trista tidtabeller i papper och skitiga fönster. Tristessen var total. Travemünde och kontinenten hörde till. Vem fasen ville åka dit?

Nå, man växer ju. Med tiden har jag insett att det finns något bortom min idé om begreppet kontinenten. Men det har suttit långt in, ska jag erkänna. Dock har denna sommar kanske ruckat lite på min känsla. Vi har inte varit i Travemünde, det hoppade vi över. Men nästan.

Den 27 juni kommer vi iväg, som vanligt sent på dagen efter en del strul med nån hoj. Men vem bryr sig? Vi ska ju åka på semester, sent eller tidigt påverkar endast rastställen och vi inser att det kommer att bli två övernattningar i Sverige innan vi når Danmark. Planen är att åka till danska västkusten, ner i Tyskland, besöka Lübeck, åka längs kusten in i Polen och sen ta färja över Östersjön tillbaka till Sverige. I Polen har vi bokat ett airbnb i Sopot mellan Gdynia och Gdansk, så vi har en fast punkt att ta oss till.

Naturligtvis blev det en kanonresa. 400 mil hoj på Kontinenten! Bilder:


Lugnet i Malung
Som sagt, vi kommer iväg lite sent på dagen och beslutar oss för att Malung är lämpligt. Vi hittar vandrarhemmet Lugnet ute i skogen en bit från Malung och startar semesterkänslan på riktigt med en god middag med denna utsikt. Själsfrid direkt, liksom.




Annas Bed&Kitchen


Morgonen därpå reser vi nedåt mot kusten. Siktet är inställt på Helsingborg så småningom. Det lämpligaste raststället för nästa natt blir Varberg. Vandrarhemmet Annas Bed&Kitchen blir en positiv överraskning. Även detta ställe ligger ute i skogen, mer eller mindre, och alla rum är inredda som värsta slottet. Kvällen tillbringar vi ute i trädgården med koltrastar och en inköpt lådsallad. 





Esbjerg

Vi tar färjan över till Danmark från Helsingborg. Den korta turen över sundet till Helsingör blir vi intensivt fotograferade av en busslast kineser som aldrig tycks ha sett ett par bajkers förr. Jag skulle gärna vilja veta var bilderna hamnade... Jättekul också med den danske långtradarchaffis som högt upp i sin hytt kan bese spektaklet och skrattar ohejdat hela tiden.

Nåja, fram kommer vi och äter en snabb lunch i Ölstykke för att ta oss över till västkusten i rimlig tid. Det är en fantastiskt fin resa, jag gillar att köra i Danmark, men tyvärr kommer regnet modell Niagara, och skymmer all sikt då vi kör över Stora Bält. Det hade liksom varit den mäktigaste biten... Om man sett nåt. Nu gällde att hålla tungan rätt i mun och däcken på rätt köl. Vi har bokat hotell i Esbjerg, lagom långt från tyska gränsen.

I Esbjerg bor vi centralt på Cabinn. Vi kommer fram vid 21-tiden på kvällen och lyckas hitta ett öppet hak i närheten som serverar oss kebabmiddag. Vi kikar lite på torget och tänker att vi ska stanna en natt till så vi får väl utforska stan sen.




Esbjerg






Esbjergs Kunstmuseum


Vi använder nästa dag (som inte direkt bjuder på strålande sol) till att bland annat se på konstmuseet i Esbjerg. Som alltid är konstmuseum väl värda besök. Övre bilden visar Thomas Lahodas Virtuality och undre bilden några av lamporna i Tobias Rehbergers installation Infections. Kul!

För övrigt blir det promenad runt de närmsta kvarteren och ordentliga studiebesök på bra restauranger. Lite pubhäng på torget och sen sovning i vettig tid.




Vadehavet
Nästa dag skiner solen igen och efter att ha noggrannt valt ut godbitar ur den gigantiska frukostbuffén med fyra sorters varmkorv och wienerbröd är vi redo för Tyskland. Men på väg mot gränsen kör vi längs nationalparken Vadehavet som når ända in i Holland. Vi gör en avstickare och korsar Vadehavet och åker ut mot Römö för fikapaus och för att titta på stranden. 



Römö




Römö

En rejäl beach, det här. Massor av bilar står parkerade långt ute Vi kör en bit ut och jag kommer att tänka på en annan strandtur vi gjorde för något år sen med motorcyklarna. Då var vi på Lökken lite längre upp på västkusten. Römö tycks vara ett paradis för danskarna, strax norr om ön Sylt. Dit tog vi oss inte, tur det kanske. Vi skulle nog inte passat in på de rika tyskarnas mysplats.



Va? Är det en fot?

Efter att ha lämnat badparadiset Römö och försett oss med kaffe och sillmacka styr vi kosan mot gränsen. På min högra sida dyker en stor sten med formen av en fot upp. Vi närmare efterforskning långt senare såg vi att det var här det började allt som har med Eccoskor att göra. Värdelöst vetande? Nej, jag kommer för alltid att minnas närheten till tyska gränsen i Danmark som en stenfot i kolossalformat. (Precis som Travemünde och trist stationslokal i vintertid). 
                                            

 Hansestadt Lübeck

Vi käkar lunch på ett litet kebabhak i en namnlös ort i Tyskland. (Ingen kan engelska så vi får peka och gestikulera men portionerna är gigantiska och vi får förklara oss varför vi inte orkar allt. Hur det nu går, med språkförbistringen. Min tyska låtsas de inte alls om så den är förmodligen mer än rostig). Under lunchen bokar vi boende i Lübeck på hotell Frisco. Sen kör vi. Det är en trevlig tur och vi kommer fram med hjälp av gps:en utan problem till vårt hotell som ligger någon kilometer från centrum. Perfekt! 




St Marien, Mariakyrkan, med världens högsta tegelvalv.



Förletzungen-verbindungen
Vierzehn gebrochene Kreuze
av Günter Uecker


Mäktig installation i Tysklands tredje störta kyrka, St Marien, förebild för alla tegelstenskyrkor i gotisk stil i hela Östersjöområdet. 



Der Teufel

Djävulen sitter utanför Mariakyrkan på sin sten. Den hade han hotat att kasta för att förstöra bygget av kyrkan när han upptäckte att han blivit lurad av folket som påstod att de byggde ett värdshus. Han släppte stenen bredvid i stället när folket till sist byggde precis ett värdshus mitt emot kyrkan. Men vi var aldrig in där, vi hade redan bestämt att vi skulle gå på en annan lokal.



Heiligen-Geist Hospital
ett av de älsta hospitalen i Europa



Stadsporten Holstentor




Niederegger Haus
Marsipanbutiken i centrum.


St Jacobi, sjömanskyrkan med enbart en timvisare.
 Lite regn av och till, men varmt uteätarväder ändå.


Vi promenerar mycket, den här dagen går vi en mil. Vi håller oss i gamla stan och försöker se så mycket vi kan på en heldag.




Fina trappstegsgavlar på tegelbyggnaderna



Rådhuset - skådeväggen




Bloggerskan
sitter och väntar på sin ceacarsallad (som vanligt under den här resan...)
Efter att ha stannat i Lübeck på hotell Frisco i två nätter är det dags att dra vidare. Vi ska ju slutligen mysa på polska rivieran. Airbnb är bokat i Sopot. Känns fint det. Nu ska vi fortsätta resan genom nordtyskland och passera gränsen för att övernatta i Swinoujscie. 



Hansestadt Wismar
Vi passerar staden Wismar och där måste vi ju bara ta en liten paus med kaffe och äppelkaka. Wismar har ju så mycket spännande historia men vi får nöja oss med torget, svenskhuset och några bilder. Helt klart en plats att undersöka senare.



Marknadstorget
Norra Tysklands största torg.



Alter Schwede
Restaurang på torget



Gammal landsortsväg i forna Östtyskland. Betongväg.




Swinoujscie
Vi kommer fram lägligt till middag i denna fina stad som vi bara ska sova över i på hotell Atol.
Det mest spännande, förutom en riktigt rolig resa hit från Lübeck, är hur vi ska manövrera in hojarna på parkeringen som vaktas av en man med koll. Men det går bra. Efter inpackning (det är alltid spännande att släpa in två hojväskor var, hjälmar, tankväskor och i de flesta fall även min "korv", stora packsäcken med nödsovutrustning, samt sig själv i ofta rätt skitiga hojkläder genom en hotellobby) går vi ut och äter och strosar på någon promenadgata där "alla" är. Nu kommer vi till poängen med att turista i Polen. Det är billigt, bra och fräscht. Tyvärr är det fortfarande svårt med engelskan på många ställen, men allt löser sig ju alltid.


Morgonen efter (och efter att forcerat den mest gigantiska frukostbuffé jag sett) tar vi en promenad i parken vid hotellet för att smälta maten innan vi styr mot Sopot.  Det var lika mycket murgröna som träd i parken. Underbar plats att gå omkring på för den som har ögon känsliga för grönt.



Hotell Atoll




Större landsväg...

Vi undviker gärna motorvägar för att få se så mycket som möjligt. Vi åker efter GPS och det kan ju vara ett äventyr. Som resan till Sopot. Vi vill ju åka längs kusten, men det visar sig efter en del irrande i skogen på "en större väg" att vi kör runt lite i närområdet i stället för att ta oss framåt. Intressant, i och för sig, med kullerstensstigar i gamla byar och hårnålskurvor runt huskanterna. Och som här - i bokskogar på en väg som vi skulle ha skrivit om här hemma som ett lysande exempel på sämsta vägen i Norrlands inland. Men kul är det. Trots det tar vi oss ut på någon form av motorväg sen och kommer fram till Sopot rätt sent. 




På ett ställe får man ta en kort färjetur. Ja, det är vi ju vana vid...





Martas hus

Vi blir varmt mottagna av Martha och får en lägenhet i hennes hus. Fräscht och fint. Ja, här stannar vi några nätter i denna fantastiskt fina källarvåning och goa värdinna.
"Ska jag skjutsa er i bilen till affären ifall ni behöver nåt? Vin till kvällen, till exempel?"




Molo - Sopots glassiga beachområde
Inspektion av en del av Polens riviera. Vi har några dagars relaxande. Vädret är varmt och blandat och alldeles perfekt att turista i. Hojarna vilar inlåsta i en del av Martas trädgård tillsammans med torkvindan. Vi går och går och går och äter och äter och äter... 



Kanske man ska bada...?



Rökt ost
 säljs lite varstans. Man får en liten bit varm, rökt ost med söt sylt på. Jag har längtat efter att testa igen sen vi sist var i Polen, men kommer fram till att jag kommer att klara mitt liv utan denna specialitet.  


Grabben med sin leguan. Ödlan råkade bajsa och det skulle noggrannt torkas upp. Hundskitpåse hade inte varit aktuellt då mängden kack var minimal. 


Molo



Monte Casino 
Promenadgatan i Sopot. Här är det lätt att hänga en hel dag.



Krzwy Domek
Lite påhittig arkitektur



Vem står på linan?



Vår lya i Sopot.



Men sen ska vi vidare. Vi ska hem och behöver ha nära till färjeläget. Vi upptäcker att man kan ta sig från Polen till Sverige från Gdynia någon kilometer bort. Tyvärr går det inte att förlänga boendet hos Marta så vi åker vidare in till Gdynia.



Gdynia

Lite promenerande på den strandgata man ska se om man är i Gdynia. Men vi skaffar oss också ett rum för natten för att vara säkra på att hinna med färjan till Sverige. Vi kommer nog inte ens hinna med hotellfrukosten... Fast vad spelar det för roll? Vi har jättekul!



Hästuthyrning (?) i Gdynia.



Lite fika på rummet innan u-svängar, polsk morgonrusning i Gdynia och eventuella felkörningar påverkar vår chans att komma till Sverige.


Vi var i god tid...
Nu prövas tålamodet. Elva timmars färja UTAN böcker. Hur tänkte vi nu??? Nåja, vi kommer i land i Karlskrona på kvällen och bor på vandrarhem. Allt ok. Det regnar, dock, inte direkt seightseeingväder i Karlskrona.



Askersund
Men efter en natt på vandrarhem i Karlskrona fortsätter vi uppåt landet. Vi siktar på Askersund i första hand. Eller nånstans...
Vi stannar i Askersund och tar en fika bara för att påminna oss om platsen vi var på en gång med folkabuss och glasstörstande ungar. Vi planerar boende lite längre upp, kring Dohnafors.




Dohnafors sommarhem




Rekommenderas....



Vadstena
Vi tar en fika och planerar slutspurten av resan. Vi ska övernatta hos vänner i Söderfors i Uppland 




Fäbodarna
Två nätters vila hos kompisar - skönt. Vi njuter av att vi har det som vi har det och planerar en tur till Wij trädgårdar innanvi far norröver och hemåt.



Wij Trädgårdar
Nästa år ska jag ha en pelargonodling i stället för tomater.


Humleblomster får avsluta vår semestertripp på hojen denna sommar.

I Wij Trädgårdar fanns mycket att se om man är intresserad av växter. Vi åt mycket gott och hade en mysig dag. Bland alla vackra växter och meterhöga tomatplantor (jag skickade bild till mina blomvakter) så hittade jag ett humleblomster coh längtade helt plötsligt hem.  


Vad har hänt med sommaren? Det är skymning, vi tänder ljus i sommarkvällen och funderar över resan.

Snart kommer vi nog att smälta denna tur. men det tar allt några veckor. Vi gjorde det vi ville och vi har fixat allt utan olyckor eller andra incidenter. 


//E








Året som gick... eftertanke

Ja, nu har julgranen åkt ut och det är alltid med ett visst vemod. Men den helt enkelt tvärdog. Jodå, den hade fått vatten och förstklassig ...